Det finns ett tryck i samhället idag att man skall vara tolerant. Aftonbladet och även Dagen paraderar olika sjuka samlevnadsformer på sina sidor och det finns skribenter som frågar sig varför inte denna kärlek skall respekteras.
En bild målas upp. Att visa tolerans är att vara modig. Mod att våga acceptera nya former av kärlek. Mod att ta avstånd från traditionen. Gränser suddas ut.
I själva verket är tolerans mot dessa sjuka samlevnadsformer att visa feghet. Toleransens feghet. Mod är att vara beredd att offra något för sina åsikter. I det samhälle vi ser förändras inför våra ögon kommer det krävas mod för att stå för de traditionella. Det kommer att kosta.
Vad vi behöver idag är debattörer och skribenter som visar äkta mod. Modet att ta ställning för och försvara det traditionella.
Inga relaterade inlägg.
BRA!
Blessings
Jeg har mot til å stå for Jesus. Hva samfunnet bestemmer om ekteskap er ikke så viktig for meg. Om jeg skal stå på murene og skrike om alt som er feil i samfunnet, så skulle jeg ikke fått så mange muligheter til å utføre forsoningens tjenste, som vi er kalt til.
Det er kun Jesus som kan få mennesker til å endre seg I SITT HJERTE, og det er det det handler om. Om vi skal tvinge denne verden inn i vårt ”kristne univers”, så utgør det ikke noe mer enn en falsk og påtvunget moral.
Jesus er den som virker i oss til å gjøre det gode, ikke ytre bud og regler!
Ruben,
Det är en väsentlig skillnad mellan att stå och skrika om allt som är fel i samhället (det skulle bli mycket skrikande och leda till viss heshet) och att protestera mot att incestiösa förhållanden lyfts fram och slätas över.
Jag håller med dig om att den Helige Ande kan överbevisa oss om synd. Jag tror däremot inte det betyder att vi som kristna skall avstå från att ta ställning i samhällsdebatten.
Vilken besvikelse att se Dagen falla platt för den rådande tidsandan.
En kristen tidning med syfte att verka opinionsbildande FÅR sticka ut hakan och inte alltid vara politiskt korrekt.
Där skall Världen idag ha en stor eloge.
Ruben, jag vill minnas att Jesus sa åt folk att sluta med deras synd. Vi ska inte bara försöka visa Guds kärlek och nåd utan på grund av hans kärlek och nåd skall vi hjälpa folk att leva utan synd.
Vidare, när vårt samhälle propagerar för ett sådant leverna som ovan, då är det vår skyldighet att säga emot. Det är inte bara syndigt utan även ohälsosamt och olagligt.
Vad anser Gud om detta? Anser han att vi skall acceptera och ”älska” dem för vad de VILL och BEGÄR och KÄNNER? Han älskar alla och vi skall älska som Honom MEN Sodom och Gomorra visar vad Gud anser om denna sortens leverne.
Vi er ikke kallet til å forandre og dømme de som er utenfor menigheten. Den eneste måten vi kan se en forandring på, er å fortelle mennesker om Jesus! Og vi kan ikke kreve en hellig adtferd av de som ikke tror.
Om vi skal møte alle syndere med fordømmelsens budskap istedenfor forsoningens budskap, så vil vi se få mennesker bli frelst. Det er Guds nåde i et troende menneske som tvinger frem gode forandringer. Ikke ytre bud og moraliserende fordømmelse. Det kan i beste tilfelle endre oppførsel, men ikke hjerte.
Vi trenger å forkynne et rent evangelium, som ikke tar i bruk dødens og fordømmelsens tjener, loven. Først må mennesker få en sjanse til å vite hvem jesus er, og hva han har gjort! Eller rekker ikke det?
Jag läste artikeln på Dagen.se som ett taktiskt försök att visa vart homolobbyns argument i längden kan leda. Inte skrivet i klartext, men tillräckligt tydligt för att läsaren ska förstå att det är något helgalet man skriver om. I den kamp som nu förs, tror jag att man måste välja olika anfallsvinklar – kanske att man på det här sättet kan få någon att öppna ögonen?