Ikväll har Peter Halldorf talat på Livets Ord. Mycket intressant samtalskväll.
Peter sa något bra som jag vill dela med mig.
Tänk dig Guds rike som en katedral med flera sidokapell. Dessa sidokapell är som de olika ”stilar” vi har inom kristenheten. Det kan vara så att någon möter Gud i det häftiga kapellet med stark lovsång och hög bön. En annan person kanske får möta Gud i det lite mer stillsamma kapellet.
Vad händer då om den som mötte Gud i kapellet med stark lovsång och hög bön går ut i det stora kyrkorummet, tar med sig sin ”stil” dit, stänger alla de små kapellen och säger: ”Nu skall alla möta Gud som jag!”? Får fler möta Gud då eller är det rent av så att det blir färre?
Inga relaterade inlägg.
Nog tycker jag att Jesus egen beskrivning av Guds Rike är MYCKET MYCKET BÄTTRE.
Förstår din tancke det är så jag ser det. När jag haft det svårt har Gud möt mig i stillhet… Ronny Gud välsigne er och Guds frid
Håkan, vad menar du med det? Du får ju förklara dig, vad är Guds rike för dig?
Grymt bra sagt! Jag tror på mångfald och det är ju också så att de med lite mer stillsam lovsång har en mångtusenårig tradition vilket de starka inte alltid har. Kan det vara så att de har något att säga oss? Absolut!
Ibland blir jag både bedrövad och djupt kränkt som fd frikyrklig över den ENORMA historielöshet som råder bland vissa pingstkarasmatiska grupperingar och andra protestanter. (känns fel att räkna in arianerna i MSF här som tom förnekar Kristi Guddom och därmed exkluderar sig själva ifrån Kristi Kropp)
Livets Ord (plus Halldorf och Östanbäcks kloster) går Sannerligen i fronten när det gäller återkopplingarna till våra patristiska rötter och en större öppenhet mot de historiska Kyrkorna och det enorma bidrag de gett, genom den gemensamma Credo, Skriftkanon, Sakraments-Läran osv….
Till syvende och sist handlar allt om missionbefallningen Matt 28:18 i relation till Joh 17. Hur ska ett trovärdigt vittnesbörd kunna ges till en sårad värld när vi kristna är så oenade? All meningsfull ekumenik handlar om att få våra protestanstiska Bröder att defeniera sig själva, då de saknar nedskriven Lära. Målet för oss är solklart och har så alltid varit. Frågan är vart den djupt splittrade protstantiska familjen vill och är på väg?? Följer ekumeniken med spänning.
In Christo/andres
Ju rætt bra perspektiv Peter Halddorf delade med sig, men det ær också ett perspektiv som kræver større ansvar. Frågan blir: Ska man beholda hela åkeren nær man har hittat skatten?
Låter som Laodicea, där allt inryms. Bättre att gå till Jesus, utanför lägret.
Bilden Halldorf beskriver enligt ovan är helt suverän. Jag håller inte med Halldorf i allt han skirver, säger och gör, men samtalet oss kristna emellan är oerhört viktigt, likaså respekten!
Svar till Thomas. Guds Rike var huvudtemat i Jesu förkunnelse och i evangelierna nämns det hela 119 gånger. Genom historien har Gudsriket tolkats på många olika sätt. Från Auguustinus på 300-talet tills på 15 000-talet var den rådande uppfattningen att Kyrkan var Guds rike. I dag är den rådande uppfattningen den att med Jesus har en överjordisk ordning brutit in, dock väntar detta rike sin fulländning bortom horisonten. Guds rike är här men inte för att förändra yttre politiska ordningar utan för att förändra andliga ordningar och människors liv. Guds rike är den gudomliga auktoritet och det herravälde som Fadern givit Sonen och som Sonen utövar. Detta är en av de viktigaste grundtankarna för en rätt förståelse av Guds rike, och till vilken jag sällat mig. Håkan
Jag gillade också när han sa det där, Jonathan. Enhet utesluter inte mångfald. Ekumenik som bygger på minsta dumma gemensamma nämnare, som vi tyvärr ofta ser i liberalträsket, tillhör en helt annan filosofi än Halldorfs. Det Halldorf beskrev var ett rikt perspektiv på sann ekumenik.
Dessutom var det en sann välsignelse att få lyssna till Halldorf denna gång. Han utstrålade verkligen av Guds närvaro och frid, på ett så påtagligt sätt att jag var tvungena att se framträdandet två gånger i rad från Livets ords webb-tv. Jag kan garantera att det var den enda sekvens på denna webb-tv som jag sett mer än en gång. Jag blev berörd.
Det var första gången jag hörde Peter Halldorf. Jag blir alltid så glad när jag ser/ hör vilka trosyskon jag har. Dt är en fin familj
Gud har.
Bra jämförelse Guds rike som en katedral med flera sidokapell.
Själv tänker jag på Guds familj ungefär som en vanligt jordisk familj. Barnen är inte likadana, de utvecklar olika personligheter, tycker olika, prioriterar olika. Men i grund och botten har de samma DNA de är syskon när det verkligen gäller.
Det är alltid smärtsam om de spårar ur.
Själv är jag en baptist född ortodox(i Rumänien) . Jag har
mött Gud i min församling,bland pingstvänner både i Sverige och utomlands. Vi har goda vänner som bor i Kalifornien och när vi är där går vi på gudtjänst där. Jag har mött Gud på LO (både life och på nättet). jag har möt Gud i Klara kyrkan . Söker mig alltid dit en stund när jag är i Stockholm
I grund och botten har vi samma DNA: Jesus, korset och uppståndelsen. Vi kanske tycker olika, exterioriserar vi oss olika
prioriterar olika. Så längre vi håller oss till våra DNA och läser hela bibeln är det okej.
bless.
Bo Giertz skrev på liknande sätt i sin bok ”Kristi kyrka”, men jag inbillar mig inte att det var han heller som kom på att förklara rikheten i kyrkan på just det sättet.
Men fint är det
Håkan: både de tolkningar du beskriver – om jag tolkar dig rätt – , gällande Gudsriket, ryms i den patristiska synen.
Fick möta min kära broder Peter Halldorf första gången när han besökte mig på fängelset där jag mötte Jesus. Fick nåd att lämna min kropp och besöka glashavet och se Jesus i hans härlighet och fylldes med hans underbara ljus. Några veckor efter det kom Peter på besök, och hela besökscellen fylldes av Herrens närvaro och ljus. Min kära broder, glömmer aldrig den kärleken och gemenskapen i anden, som jag fick uppleva med dig. Detta var 1988. Robert
Det blir färre som får möta Gud, om en gaphals försöker omvända andra.
Det lät väl klokt och bra…
Såg förresten att Halldorf fått en hemgruppshamster uppkallad efter sig i en tecknad serie. Inte illa!
länk till hemgruppshamstern: http://www.exlibris.nu
Om det i något av rummen i katedralen pågår bön till Maria eller helgon, ja då vill jag inte va i den katedralen! Då är det bättre att va utan katedral men inte kompromissa med Babylon! Nä, det är dags att dra ut ur Skökokyrkan som tystar Profeterna som står upp mot avfallet i Kristi Kropp!
Ordkonstnaren Peter har formagan att ”trollbinda”/”hypnotisera”
bade enskilda individer och folkskaror till tystnad.
Pa samtalskvallen pa LO forra aret attackerade Peter lovsangen och pa web-intervjun tycktes han attackera profettjansten som den har kommit till uttryck i Pastor Ulfs liv.
Han talade inte mycket om Gud eller Jesus men talade lite diffust om Anden som inte bara nagot inre utan nagot yttre, vad han nu menar med det? Munkklader, radband, rokelse, ikoner , vaxljus ?
Peters definition av Andens verk ar att inte egot framtrader, men hur kommer det sig da att han lyckas dra sa mycket uppmarksamhet till sig sjalv med sin utstyrsel, skagg-och harstil och dessa handrorelser som oupphorligen tycks forma sig runt nagot klotformat objekt.
Helgelse utan utflode blir osunt i det langa loppet.
Vi ska helgas till tjanst for att ga ut till en doende varld med det glada fralsningsbudskapet och inte for att ga in i oss sjalva.
Det ar bibliskt att ga in i kammaren, stanga dorren och be men vi ska inte stanna i kammaren livet ut.
Aposteln Paulus var jude for judarna och grek for grekerna men vem ar Peter utspokad till munk for?
Peter talar mycket om att ga tillbaka till rotterna , kyrkofaderna och sager aven att roten till hans liv ar kallelsen till att bli forkunnare men persomligen tycker jag nog han verkar mer vilsen an nagonsin och i stort behov av att bli omhandertagen av den utsprungna rosen av Jesse ROT och STAM.
Jag är lite ”rädd” för att vi i Kristi Kropp är i färd med att förgöra varandra.
Formuleringar och, faktiskt, struntsaker tycks ha övertaget i bloggosfären.
På den sista väckelsen ska Kristi Kropp, dvs de troende, vänta – och det med tålamod.
Jag måste säga att det är en förvirrande tid vi lever i. Alla har vi blivit vardagsteologer. Alla skall enas ochh alla skall hålla goda samtalsforum (inklusive jag själv). Många av oss är sargade, många är ”less”, men EN sak kan vi göra, oavsett om vi är med eller inte med någon ”församling”: Predika evangeliet vart vi än kommer och då menar jag kort och gott ”prata om Jesus och hans frälsarkraft”.
PS: be gärna för mig att jag får mod att stå upp för evangeliet mer än vad som varit. / Jojje