När jag åkte hem från jobbet idag lyssnade jag på ”Studio 1″ i P1. Det var en debatt mellan någon socialdemokratisk taleskvinna i ekonomiska frågor och socialminister Göran Hägglund. De debatterade vårdnadsbidraget.
Hägglund argumenterade för att det är bra med valfrihet. Han sa att vi bör ge föräldrar fler vägar att lösa ”livspusslet”. På detta svarar sossen, på fullt alvar, ”Valfrihet är att inte behöva välja”.
Hägglund blev så paff att han skrattade till…
Det som är intressant är att sossarna här visar sin rätta sida. De vill bestämma över oss medborgare. Vi är helt enkelt inte tillräckligt intelligenta för att fatta egna beslut. Läskigt…
Inga relaterade inlägg.
Hoppas bara resten av Sverige ser (S) rätta sida innan nästa val…. Annars får vi en kedjerökande, antisemit till statsminister
/Daniel
(s)kvinnan sa dessutom att den moderna familjen sätter jämställdheten före valfriheten. Jag delar helt din uppfattning – läskigt!
Eller som en annan sosse sade i ett förstamaj-tal: ”Rätten att välja ska alltid vara valfri”. Fantastiskt…
Det verkar vara en trend, det här. Alf Svensson sa väl något som att det sitter en sosse på varje svensks axel. Därför är det så få som reagerar. Sverige skulle behöva en motsvarighet till det norska Fremskrittspartiet för att vakna upp.
Tänk vilken frihet, att inte behöva välja. Det här handlade visserligen om vårdnadsbidraget och det var klart en sosse som uttalade sig, men det finns många andra frågor där vi som medborgare helst av allt inte ska välja själva, även inom den borgerliga regeringen. Ett aktuellt exempel är skolfrågan. Vad utbildningsminister Björklund sa till Svt’s Existens om valfriheten inom skolan andas ungefär samma överförmynderi:
”De regler den här regeringen är överens om är strängare än vad den gamla regeringen lyckades genomföra.”
Korkat sagt av sossen, men frågan som sådan är ju lite mer komplicerad än att bara tala om individuell frihet.
Om en massa individers ”fria” val resulterar i ett samhällsbygge som i slutändan gör majoriteten individer mindre fria än de var innan de fick chansen att individuellt men kollektivt välja bort friheten, kan man ju fråga sig hur fritt valet är. Det är en definitionsfråga, om hur man definierar frihet.
Jag tror att majoriteten föräldrar är fullt kompetenta (och mer än någon annan) att lösa sitt eget ”livspussel”. Men resultatet av alla individers lösning på livspusslet tenderar att falla in i förutsättningarna för det fria valet, förutsättningar som består av kultur, förutfattade meningar, könsidentitet och en rad andra saker.
I slutändan kan resultatet bli att kvinnors och barns rättigheter blir inskränkta i samhället, som det alltid varit (och alltid kommer vara) i de länder där en stor majoritet män beslutat om lagarna i landet, eller suttit i parlamentet. Och om vårdnadsbidraget gör att många kvinnor stannar hemma istället för att befinna sig i arbetslivet, medan många män väljer att istället satsa på karriären, blir det obönhörliga resultatet att mycket färre kvinnor om ett antal år kommer att besluta politiskt såväl som om de svenska lagarna.
Där kan de individuella valen för att skapa maximal frihet för en specifik familj, i det stora mönstret skapa mindre frihet för nästkommande generationer. Och det var väl förmodligen detta sossen syftade på, eller åtminstone hoppas jag det. Det är iaf så Folkpartiet resonerar, såväl som Centern. Och jag.
Påståendena ovan har jag inte tagit ur luften, utan är uppenbara för alla som läst en del kvinnohistoria, eller läst om dynamiker som skapar politiska förutsättningar för specifika grupper (exempelvis för barn).
Redan under valet 2002 undvek Göran Persson att svara på att vårdnadsbidraget faktiskt skulle vara en valmöjlighet. Göran tycker vi ska låta staten uppfostra barnen, arbeta så mycket som möjligt och inte bli utbrända…..Hur går den ekvationen ihop?
Politik i all ära men här krävs vishet och kunskap om vem vi är i Kristus och vem Gud har skapat oss till. Till man o kvinna.
Att sudda ut dom gränserna är ju egentligen att gå emot en naturlag hur förlegad den än månde vara! Jämställdhet bör komma genom respekt o hänsyn och inte genom maktkamper. Jämställdhet för mig är att vara ställd jämte någon annan som jag ska dela livet med.
Jämställdhets debatten är idag politisk och inskränker på valfriheten. Kolla bara våran föräldraförsäkring hur den debatten ser ut.
Barnen mår allt sämre idag i vårat samhälle. Det visar varenda undersökning. Synd att politiker inte kan lägga ihop 1+1 för att förstå vad som behöver göras, det krävs ju ingen högskoleutb.för att veta det. Din mor skrev en ”en liten mamma bok” som är Stor i mina ögon. Tack för en fin blogg du har här!
fr. en kämpande, glad, hemma 5-barns mor! med en underbar man vid min sida.
Oj då vad alla hade samma åsikt här. Läskigt med likriktning.
Själv förstår jag inte vad ett futtigt vårdnadsbidrag skall göra för skillnad. Det kommer ju ändå bara att fungera för dem där den ena parten redan tjänar i princip tillräckligt för att försörja familjen. För lågikomsttagare och ensamstående kommer det ju ändå inte funka. Alltså blir det enbart valfrihet för välbärgade och därmed åter en klassfråga.
En parentes i sammanhanget är att jag inte fattar varför det enda partiet i Sverige som kallar sig kristna är så långt åt höger? Faktum är ju att de första församlingarna hade allt gemensamt, vilket ju stämmer bättre med den socialistiska grundtanken.
Jag är kristen och vill ha trygghet för alla – inte bara för dem som tjänar bra med pengar.