Som jag ser det har Livets Ord har gått igenom en massiv förändring sedan jag gick bibelskolan 1993-94.

Skillnaden är dels läromässig. I det sammanhanget är JDS obetydligt, tycker jag. Synen på ”befrielse” är mycket viktigare. Jag minns min egen inställning som visserligen kan ha förändrats pga egen mognad, (men jag tror inte bara det).
Betoningen av den positiva bekännelsen har också blivit mindre stark.(Eller också är det jag som har förändrats)

Barnsnödsbön och att ”strida i anden” med tungotal har helt försvunnit. Man binder och näpser inte djävulen längre. ”Jag binder dig du andemakt!” har jag inte hört på 8-10 år.

Förkunnelsen om ekonomisk välsignelse är också mycket förändrad. Jag ska inte nämna namn på förkunnare, men förr kom det en del från USA som hade mycket manipulativa metoder att ta upp offer (jag tänker på EN), och de syns inte till längre.

Inga skratt-möten längre, (fast de kanske hörde till början av 90-t):D

Dels är skillnaden även attitydmässig. Jag upplever inte samma spända stämning om man har något att invända mot något som ledarskapet säger eller angående församlingen, läran osv. En mer avspänd atmosfär. Väldigt stor förändring där tycker jag, (även om det är en bit kvar till Vineyards avspänt ibland självironiska hållning).

Jag tycker att det är en massiv positiv förändring. Det är konstigt att man inte vill erkänna omfattningen och djupet av förändringen. Det finns ju ganska många vittnen till den.:) Och det är mänskligt att göra misstag och att ångra dem. Jag tror att en del kritiker tillochmed har roligt när vi försöker förneka saker i det förflutna som till och med finns på band/mp3.

När det gäller gemenskapen med katolska syskon tycker jag personligen att det är underbart; det finns helt säkert katoliker som har mycket att bidra med, bara det inte sker till priset av att man ska anamma läror som uppenbart saknar biblisk grund.

Tycker iaf jag!

Håller inte riktigt med dig att LO har slagit bibeln i huvudet på de som har varit svaga i tron. Möjligtvis har ivriga församlingsmedlemmar gjort det i köttet. Men det är inget man kan skylla en hel församling för. Jag har blivit illa behandlad av ledare i andra samfund. Några sådana saker har jag aldrig mött på LO.

Livets ord har inte ändrat sig när det kommer till undervisningen. Men församlingen har vuxit, breddat sig, mognat och utvecklat sig. Men det är ju någonting helt annat. Nu höjer sig röster som påstår att vi har beslutat oss för att starta kloster på ribbingebäck. Det är ju skratt retande.

Även om man predikar mission kanske man skulle börja med alla dom som är mår dåligt inom församlingen. Tydligen har en ändring skett på senare tid vilket är positivt. Men som en som går på arken sa till mig. Möjligtvis är livets ord guds arme i så fall är vi röda korset som har fått gå in o hjälpa alla som har stupat där.

Livetsord har verkligen använt bibeln många gånger och slagit den i huvudet på dom som kanske är svaga i tron. Tyvärr..

Fram till för något år sedan hade jag ingen aning om vad JDS läran var för något. Jag var tvungen att fråga de som vet mer än mig… Så helt klart är det inget som predikats så att det har fastnat hos mig.

Du får gärna specificera vad du menar med ”Livets Ords populära svenska författare”. Jag tror jag vet vem du menar men jag är osäker.

Fler gånger än jag kan specifikt placera har jag på Livets Ord hört om kampen som Jesus utkämpade i helvetet. Måhända av inte så smarta barn- och ungdomsledare, men likväl. De (vi) barnen är vuxna nu, och för många är säkert det de lärde sig som barn gällande detta en del av deras kristna tro utan att de reflekterar över att det är direkt härlett ur JDS-läran.

Att det har förändrats är dock helt klart tycker jag. Nuförtiden är det inte överdriven fokusering på demoner t.ex. Det är inget raljerande mot andra församlingar och skolan har förändrats nämnvärt till det bättre. Jag har min son i skolan. Okey skolan hänger väl inte ihop med församlingen men ändå på ett sätt blir det ju ändå så.

Attityder från oss församlingsmedlemmar har också ändrats. Jag kan ju egentligen bara tala för mig själv men jag vet att jag har ändrats massor i mina attityder. Kanske för att jag har gått igenom väldigt jobbiga saker som på något sätt Gud har använt för att göra mig mer ödmjuk. Jag har också sett ödmjukhet från andra församlingsmedlemmar mot mig när jag haft det jobbigt. Det har inte varit snack av typen ”bara du tror mer så löser det sig” eller att någon sett ner på mig för att jag är skild t.ex. Och för det är jag tacksam.

Jag har aldrig förstått varför det ska vara så svårt att erkänna att vi (alla vi som finns i församlingen) har gjort saker fel. Jag vet att pastor Ulf upprepade gånger har sagt i predikningar att han har begått misstag och det tycker jag är jättebra. Jag förstår inte varför det finns anledning att ”tona ner” saker. Vi på Livets Ord som församling har bara allt att vinna på att faktiskt erkänna.

Hur mycket jag än skulle vilja kan jag inte förneka att människor finns som farit illa på Livets Ord under 80-talet och början av 90-talet. Jag är vän med flera stycken. Och det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på det när jag vet vilken fantastiskt underbar församling som jag är med i. En församling som jag älskar och en församling fylld med ofelbara människor och pastorer som betyder jättemycket för mig.

Livets ord har vuxit, mognat och utvecklat sig. Detta får många att tro att vi har förändrat oss. Men budskapet är det samma, visionen är det samma. Så någon helomvändning har inte inträffat.

Jag tycker det är tråkigt att vissa utalar sig om vad livets ord tror på och inte tror på. Vissa säger att de vet att det är på ett visst sätt. Och då man granskar det närmare visar det sig bara vara ett rykte som spridits från mun till mun. Som tex ryktet om att vi har börjat tillbe ikoner. Det blir nästan skratt retande.

Mina år på Livets ord har varit till en stor välsignelse. Och jag känner inte igen det livets ord som vissa kritiker målar upp.

Var välsignad.