Knutby – 5 år senare
Idag har jag varit på Uppsala Universitet och lyssnat till ett panelsamtal angående Knutby, ”Med (själv)kritisk blick på Knutby – fem år efteråt”.
Det har gått fem år och tanken med panelsamtalet var att fyra olika samfundsledare skulle föra ett självkritiskt samtal kring fenomenet ”Knutby”. De medverkande var biskop Ragnar Persenius (Svenska kyrkan), pastor Sten-Gunnar Hedin (Pingstkyrkan), missionsföreståndare Göran Zettergren (Missionskyrkan), pastor Ulf Ekman (Livets Ord).
Diskussionen kom att handla en hel del om bibeltolkning och om det går att höra Gud tala. Vid ett tillfälle frågade moderatorn, Anne-Louise Eriksson vid Sekretariatet för teologi och ekumenik (Svenska kyrkan), om Abraham led av religiösa vanföreställelser när Gud bad honom offra Isak. Märkligt nog ansåg Göran Zettergren att så måste varit fallet.
Frågan kring ledarskap och ”kontrollfunktioner” så som ansvarsnämnder berördes också. Här skiljer sig naturligtvis tex Pingst och Svenska kyrkan kraftigt åt. Frågan är om något liknande kunde ha hänt i en episkopal kyrkan?
Inga relaterade inlägg.
7 Responses to Knutby – 5 år senare
Kommentera Avbryt svar
annonser
Arkiv
Taggar
.kr 90-talet aftonbladet antisemitism Barack Obama barn billy joe daugherty bok & bibliotek bokmässan böcker campaigning censur Dagen dawit isaak domkyrkan Dumheter Ekumenik europa florida frimodig kyrka Fritt filosoferande godtycklighet göteborg halldorf hot hägglund islam islamism Israel joel Kanal 10 katolska kyrkan KD kristdemokrater i svenska kyrkan kristdemokraterna kyrkoval kyrkovalet könsneutrala äktenskap personval Politik SD svenska kyrkan val valet Åkesson
Senaste kommentarer
- Det är en privatsak…
Emanuel Norén: @jonathan Visst är det hemskt när man blir stoppad...
13:01 - 21 januari 2012 - Fördelningspolitik a la Sverige
Adam: Håller med Ralf, fast röstar borgerligt, men skall vi...
23:55 - 30 september 2011 - Det är en privatsak…
Tony Malmqvist: I Johan Ericsons fall är det helt uppenbart så att...
17:41 - 23 september 2011 - Idag dog mormor
Marisol Kaseorg: värdefulla minner. Jag blev så överraskad att din mormor kände...
11:09 - 24 juli 2011 - Snart tröttnar jag…
John Nilsson: Det var en ovanligt genomarbetad text som skiljer sig...
10:35 - 20 maj 2011
- Det är en privatsak…
Twitter uppdateringar



Det skulle vara intressant om du skrev lite mer om vad som kom fram i den debatten – dina tankar kring det hela.
Det skall också bli intressant att se hur filmen om Knutby tas emot av folket. Det lilla jag har sett verkar något skruvat.
Keep Up the Good Work!
Björn
finns samtalet inspelat så vi som inte var där kan ta del av det via nätet?
Jag tror att risken är mycket mindre i en episkopal kyrka. Strukturen ger insyn vilket är ett skydd för församlingsmedlemmarna.
Jag blir mer och mer tacksam till Gud varje dag, att han har lett mig till katolska kyrkan.
Är det någon församling som står stadigt på jorden så är det den. Om någon ledare gör bort sig så faller inte hela bygget…som det så lätt kan göra i små frikyrkoförsamlingar.
Att komma till katolska kyrkan är som att komma till en stor och trygg famn, där du helt kan slappna av…och jag misstänker att det är vår himmelska Faders famn. Och på Gudstjänsterna kan du totalt slappna av och endast ta emot av Gud. Du behöver aldrig vara rädd för att pastorn ska säga eller göra något dumt som du inte kan stå för…eller att någon medlem ska få frispel…
Det är första gången som jag kan ta med vänner till församlingen och totalt slappna av och där jag ärligt kan stå för det som händer.
mvh
Alla forsamlingar och kyrkor har brister och fel darfor att de bestar av oss ofullkomliga manniskor.
Det ar en sorglig tragedi som drabbade den lilla frikyrkoforsamlingen i Knutby men det finns manga enskilda personer aven inom den katolska kyrkan som fatt livslanga, sjalsliga sar. Har i Australien har den katolska kyrkan fatt betala ut stora summor pengar i skadestand till man som nu natt mogen alder men som blivit sexuellt utnyttjade som barn av katolska praster ( som avgett lofte att leva celibat men tydligen inte hade gavan dartill).
Aposteln Paulus som hade gavan att vara ogift kallar forbjudandet av aktenskap for demoners laror. (1 Tim 4:1-3)
Personligen tycker jag det ar starkt gjort av medlemmarna i Knutby- forsamlingen att orka och vilja ga vidare, vilket betyder att de inte i forsta hand satt sin tro till en kyrka eller ledare utan till Kristus sjalv, den bergfasta, orubbliga, bestaende klippan pa vilken vi alla maste bygga vara liv. Ar vara liv byggda pa den grunden rasar inte huset ihop sa latt nar stormarna rasar…
Det kanske kan vara intressant att titta på den här länken;
Var Heléne Fossmos död den 18 dec 1999 Knutbys första mord?
http://forum.alltominget.se/index.php/topic,1029.0.html
Jag vet inte vad man ska tro om Abrahams psykiska status vid det tillfälle då det begav sig men det är ju en del märkligheter runt denna berättelse. Vad gäller Knutby och att höra från Gud så har vi ju fått livfulla och fantasifulla berättelser av fru Walldau. Hon berättar gärna om hur fin kontakt hon har med Gud och hur de talar med varandra. Hon påstår att hon får det ena tilltalet ifrån Gud efter det andra. Men det är ju märkligt att inte Herren gav denna lyhörda kvinna en vink om vad som var på gång. Efteråt stod hon lika handfallen som alla andra medlemmar i församlingen. Hon förstod inte vad som hade hänt eller varför det hade hänt! Har man inte förbrukat sitt mandat som herde och ledare efter en sån miss?