Det kan vara krångligt det här med yttrandefrihet och pressfrihet ibland. Den senaste veckans storm kring Aftonbladets klart antisemitiska artikel i måndags visar tydligt på detta.
Artikeln i Aftonbladet är avskyvärd på flera nivåer. Den för fram medeltida fördomar om judisk blodtörst. Den bygger uteslutande på rykten. De sk ”bildbeviset” bevisar inget annat än at en obducerad pojke blivit begravd. För att gå vidare från detta till att beskylla Israel för organiserad organstöld krävs det någon form av stödbevisning, vilket inte finns. Att trots detta publicera artikeln visar på en oerhörd brist på omdöme.
Att Sveriges ambassadör uttalar sig i frågan tillhör ovanligheterna och det visar på hur alvarlig artikeln var. Synd bara att vår svenska yttrandefrihet inte gäller ambassadörer.
Svenska Dagbladet har idag en mycket bra ledare där de belyser den dubbla standard Aftonbladet har. Läs den.
Tillägg:
För övrigt har jag så oerhört svårt för att förstå hur journalister tänker. När någon trampar dem på tårna, genom att påstå att de trycker oriktiga uppgifter eller att de borde avstått från en publicering, så reagerar många journalister så som de just har blivit utsatta för ett statskupps försök och hela den svenska demokratin står på spel.
Magnus Betnér
Dagen
Svenska Dagbladet
Karlsten
Relaterade inlägg:
För att beskylla Israel för organstöld krävs mer än förstahandsuppgifter om uppsprättade lik och militärer men för att beskylla Aftonbladet för antisemitism så krävs det bara dålig journalistik?
Ser man! Vi är ENSE i en tvillingpost på våra bloggar. Det måste nästan firas
Ibland undrar jag varför man kan få föra fram vilka idiotiska argument som helst så länge de riktas emot Israel. Det är inte konstigt att Israel uppfattar svenska medier som antisemitiska, även om de förstås inte ska lägga sig i svensk pressfrihet. Dock är kritik inte samma sak som förbud, och den nyansskillnaden borde en 16-åring som läst en termin samhällskunskap på gymnasiet klara av att göra. Men tyvärr inte alla journalister.
Att regering/UD inte kan/bör komma med en ursäkt är förvisso självklart, men ett avståndstagande eller fördömande av nämnda artikel borde ha varit en självklarhet.
Eller speglar artikeln sveriges officiella linje?
Det pågår en debatt just nu på min blogg om det är så att den anonyma mobben ska ha yttrandefrihet men inte bloggare, journalister eller författare. http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2009/09/ingrid-carlqvist-ar-tystad-pa-natet.html