Att det är valår i år har nog ingen missat. Alla partier börjar vässa sina argument och leta efter nya strategier för att nå ut till väljarna. 2006 var året då Moderaterna lanserade sig själva som det nya ”arbetarpartiet” man talade om utanförskap och arbetslinjen. Häromdagen övergav man arbetslinjen till förmån för pensionärerna.
Inget konstigt med detta egentligen. Partierna letar efter den vinkel som ser bäst ut för tillfället.
Sverigedemokraterna har fört en lång kampanj för att tvätta bort sitt främlingsfientliga förflutna. De har profilerat sig med klassiskt värdekonservativa frågor som att gränsen för i vilken vecka man får utföra en abort skall sänkas. De vill sänka skatten, måna om småföretagarna och kärnfamiljen etc.
Låter inte detta som ett bra alternativ? Kanske på ytan, kanske på kort sikt men på lång sikt kommer den ideologiska grunden för SD att visa sitt fula tryne.
Det räcker med att gå till SD-ledaren Åkessons blogg för att se att allt tal om SDs kristna etik bara är nys:
” Regeringens förslag om att tvinga alla landsting att erbjuda kostnadsfri vård till illegala invandrare väcker en rad frågor som jag, och säkert också många väljare, vill ha svar på:
Hur tänker sig regeringen och Göran Hägglund att den reglerade invandringen skall kunna upprätthållas när man samtidigt belönar de utlänningar som saknar rätt att vistas här och som struntar vårt lands lagar genom att garantera dem fri utbildning och sjukvård?”
Hur rimmar ett sådant uttalande med kristen etik och medmänsklighet? Hur rimmar ett sådant uttalande med bibelordet om änkan, den faderlöse och främlingen?
Låt dig inte luras av ytan, innan du röstar i höst se till att du sätter dig in det ideologiska arvet varje politiskt parti har.
Inga relaterade inlägg.
Att Sd inte verkar ha något som helst till övers för oss som verkligen tar vår kristna tro på allvar borde förvisso vara ganska känt vid det här laget, men det gör ju inte heller S, V, Mp, C, Fp, M, Kd, F! eller Pp.
Visst finns det ”goda krafter” inom ett flertal av de nämnda partierna, men det tycker jag mig, hör och häpna, även finna i Sd…
Gud är inte Kristdemokrat.
Som kristdemokratisk politiker har du förstås ett visst motiv när du skriver detta, men jag tycker ändå att du tar upp viktiga aspekter. När man jobbar med invandrare som jag gör, inser man att även om de som utvisas inte genast blir avrättade så utvisas de till total meningslöshet och hopplöshet. Invandrare flyr sådant lika mycket som en oskyldigt dömd svensk skulle fly en dom till livstids fängelse. Det handlar alltså om att hjälpa en människa i svår nöd när man hjälper en illegal flykting – åtminstone oftast.
När det gäller SD:s profilering som värdekonservativt parti håller du kanske liksom jag med den kände teologen John Piper när han säger ”Vi ska inte sprida kristna värderingar, vi ska istället sprida evangelium!”
Det parti som lägger grunden för att skapa friheter och möjligheter för kristna att sprida evangelium borde vara det bästa partiet att rösta på för den kristne. Detta är inte SD och kanske inte heller Kd. Vilket parti är mest tillåtande när det gäller klassiska liberala demokratiska värden? Själv har jag ännu inte bestämt mig, partierna är ju som du indirekt på pekar, ytterligt föränderliga.
”Kristen etik och medmänsklighet” är en non sequitur.
Det går inte bara att plocka änkan, den faderslöse och främlingen ur sitt sammanhang. Man måste läsa bibeln i sin helhet. Nya Testamentets attityd till ”utanförskapet” har en stabil kontinuitet som följer denna tumregel; underkastelse först, människovärde sen.
När Jesus interagerar med människor som inte underkastat sig handlar det väldigt mycket om makt och propaganda, han flörtar med en romersk soldat, men en en ickejudisk kvinna som ber om att få sitt barn räddat är i hans ögon ett underställt djur innan hon underkastar sig (Matt 15:22-28). Då ickekristna omnämns uppmanar Jesus till våld eller dödande (Joh 15:6, Matt 18:6) eller hotar med våld (Matt 11:20-24). Judeföraktet är extra starkt.
Nu har tyvärr många av den äldre svenska generationen blivit lärda humanismens principer under etiketten ”kristen etik”, men de värden de fick lära sig under detta namn hade föga med kristendomens egen doktriner och urkunder att göra.
Har man en så alternativ variant av kristendomen som den svenska är det inte underligt att man står förvånad då man utsätts för dem med en mer konsekvent kristen tro, en tro som är utmärkt kompatibel med radikal nationalism.