Det går inte bara att plocka änkan, den faderslöse och främlingen ur sitt sammanhang. Man måste läsa bibeln i sin helhet. Nya Testamentets attityd till ”utanförskapet” har en stabil kontinuitet som följer denna tumregel; underkastelse först, människovärde sen.

När Jesus interagerar med människor som inte underkastat sig handlar det väldigt mycket om makt och propaganda, han flörtar med en romersk soldat, men en en ickejudisk kvinna som ber om att få sitt barn räddat är i hans ögon ett underställt djur innan hon underkastar sig (Matt 15:22-28). Då ickekristna omnämns uppmanar Jesus till våld eller dödande (Joh 15:6, Matt 18:6) eller hotar med våld (Matt 11:20-24). Judeföraktet är extra starkt.

Nu har tyvärr många av den äldre svenska generationen blivit lärda humanismens principer under etiketten ”kristen etik”, men de värden de fick lära sig under detta namn hade föga med kristendomens egen doktriner och urkunder att göra.

Har man en så alternativ variant av kristendomen som den svenska är det inte underligt att man står förvånad då man utsätts för dem med en mer konsekvent kristen tro, en tro som är utmärkt kompatibel med radikal nationalism.

När det gäller SD:s profilering som värdekonservativt parti håller du kanske liksom jag med den kände teologen John Piper när han säger ”Vi ska inte sprida kristna värderingar, vi ska istället sprida evangelium!”

Det parti som lägger grunden för att skapa friheter och möjligheter för kristna att sprida evangelium borde vara det bästa partiet att rösta på för den kristne. Detta är inte SD och kanske inte heller Kd. Vilket parti är mest tillåtande när det gäller klassiska liberala demokratiska värden? Själv har jag ännu inte bestämt mig, partierna är ju som du indirekt på pekar, ytterligt föränderliga.

Visst finns det ”goda krafter” inom ett flertal av de nämnda partierna, men det tycker jag mig, hör och häpna, även finna i Sd…